30 augusti 2014

MY BABY! Kan gunga!






I'm ready to leave it all behind

Förresten. Gud vad osentimental jag är kring platser, märker jag? Jag har ju bokstavligen ÄLSKAT vår lägenhet sedan första gången jag tittade på den. Hamnade i den av en slump då jag egentligen tittade på en tvåa i huset och mäklaren berättade att det fanns en precis färdiggjord trea en trappa upp som inte kommit upp på annons ännu. Smällde in ett (svinbra - för mig alltså) bud och fick den ett dygn senare. Älskar Gamla Enskede. Älskar villorna. Alla äppelträden. Närheten till min ridskola. Närheten till stan. Närheten till naturen. Ja men ALLT.

Ändå bara, jahopp nej nu passar den inte oss praktiskt längre så då drar vi vidare, solong. Typ så känns det. Tror inte jag kommer sakna den ett dugg när jag väl flyttat faktiskt.

Detta är för övrigt min stil i relation till allt jag går vidare ifrån. Bearbetar väl i bakhuvudet jättelänge och när beslutet väl tas är det inte några konstigheter alls i att gå vidare.

(Eventuellt också lite enklare i och med att promenadavstånd ny bostad - gammal bostad är 4 minuter) 

Med det sagt: tror verkligen att nästa person/er som kommer flytta in får det himla fint. Lilla läggan.

Bära bära bära

Imorgon visar vi lägenheten. På måndag likaså. Om ytterligare några dagar hoppas jag att den är såld. Då ska vi andas ut i några veckor, påbörja ett packningsprojekt, och den 1 oktober går lasset mot Blåsut. Hej nybygge! Hej inte så charmigt hus! Hej hiss och balkong och 20 extra kvadratmeter!

Men först. Bära ned saker till källaren. Detta är alltså dagens utmaning. Happy Saturday! 

Inlägg tolvtusen om sömn (eller: vi kämpar på)

Jahopp, det har väl gått någon vecka (hoppas jag?) sedan sist jag skrev om sömn så jag tänkte ta mig friheten igen. Hehe. Nu kör vi alltså på det sättet jag beskrev sist, att vi har gjort ett rum till sov-rum med betoning på SOV, och där står en ensam åttiosäng och suktas. Där sover under större delen av natten min sambo, och jag och Ivan sover tillsammans i stora (lilla) sovrummet. Han somnar utan större problem mellan åtta och nio om kvällarna. Läggningarna har egentligen aldrig varit ett problem för oss, tror jag? Antingen ammar vi, eller så bär vi i selen inåtvänd, eller, och detta har vi introducerat i veckan som gått, har jag helt enkelt burit honom vaggande i famnen. Enda gångerna läggningarna ÄR ett problem är när vi försöker lägga honom rätt upp och ned, vaken, i sängen och försöker låta honom somna själv (eller med oss bredvid, alltså). Det har aldrig gått. Eller en gång kanske? Han kränger och gnäller och ylar och till slut, det kan ta lång tid men det händer alltid, gråter han förtvivlat. Då slänger jag fram tutten och då somnar han på ca 10 sekunder. Så det har vi kört. 

I alla fall. Jag sover med Ivan, sambon i SOV-rummet. Ivan vaknar x antal gånger under natten och ylar till, kollar att jag är där, kräver allt som oftast totalt kroppslig närvaro då (annars vaknar han, börjar hispa runt i sängen, försöker sätta sig upp, osv) och gärna ett bröst i munnen och sina fötter på min mage. Då somnar han om ganska lätt. Förutom om klockan är fem, halv sex. Då vill han gärna vakna för dagen, tror han i alla fall. Då väcker jag min sambo som kliver upp med honom, kanske runt halv sex - halv sju. Jag sträcker ut mig i sängen som nu är tom och oerhört skön, fixar till min sömnprocedur (kudde över huvudet, kudde mellan armarna, gärna kudde mellan knäna) och slocknar i en till två timmar medan sambo och Ivan äter frukost och leker i resten av lägenheten. Detta är SÅ skönt och liksom, har gjort att dagarna trots allt varit ganska härliga. 

Oroande tecken dock: tycker Ivan vaknar allt oftare och ställer högre och högre krav på mig varje natt? Förut var det lite uppvak sådär framåt fyra fem som gällde, nu tycker jag de kommer lite hela tiden. Typ som att han inte somnar om ifall han inte får skeda/snutta osv. Separationsfasen kanske. Oh well. Vill ändå ge veckan som gick, sedan vi flyttade isär sängarna, ett högre betyg sömnmässigt än veckorna som var innan det. Men det ÄR ju rätt pissigt att inte dela säng med sin sambo! Att bara: jaha godnatt då, jag går in till mig så ses vi imorgon? Ej en hållbar lösning, detta, men just nu kommer vi inte på något bättre. 

Provade idag att lägga Ivan, supertrött, för sin första morgonvila utan att amma (han var ammad sedan innan, och hade ätit frukost, dvs mätt) men nej nej. Han vet inte hur man gör, stackarn, och jag står inte ut längre än tjugo minuter, en halvtimme. 

Lånade två böcker på biblioteket igår om bebistiden och blev helt chockad över att båda rekommenderade himla femminutersmetoden. Alltså, jag trodde typ att alla nu för tiden var överens om att det inte var en speciellt snäll metod mot ungen och att det fastslagits genom forskning på både djur och barn att det är av kapitulation / hopplöshet som de somnar, inte pga lär sig och blir trygga? Men jag har säkert fel. Det spelar inte så stor roll eftersom jag vet att JAG, personligen, aldrig skulle stå ut med en dylik metod. Jag kan höra honom gråta förtvivlat i cirka fem sekunder, sedan tänker jag fixa det som fixas kan. Så SHOOT ME. 



 

29 augusti 2014

Dagens utflykt

Idag åkte vi till Lilla Essingen, jag och Ivisen, och lunchade med Lovisa som jobbar på vårdcentralen där. Fick titta på hennes kontor (eller heter det mottagningsrum?) och sedan åt vi lunch på ett café i krokarna som hette cirka... Bobbos? Oklart. Det var himla trevligt i alla fall. Synd bara att det tog typ lika lång tid att åka från Enskede till Lilla Essingen som Stockholm - Uppsala med tåg. Men men. Det var det värt. Nu: eftermiddagsvila. En får passa på när Ivan passar på. Hepp!

Smoothies och annat

Igår var jag sådär trött igen så att jag mådde illa på eftermiddagen. Det var inte tal om att gå till Ica, handla middag, laga middag osv. Vi drog till Sickla, storhandlade på - javisst - Ica (men andra kedjor har också bra livsmedel obs) och åt på himla McDonalds. Ivan fick en Ella's Kitchen till middag, pris till bästa föräldrar hitåt tack. Somnade sedan för andra kvällen i rad vaggad i min famn. Har börjat snåla med amningen som sömnpiller på sistone, alltså jag ammar i soffan tidigare och sedan vaggar jag och Ivan har inte alls protesterat, som jag var orolig för, utan ba OKEJ, somnat. Att vi däremot ammar ca 200 ggr per natt är väl en annan femma. Nästa utmaning, typ. Sover ju inte så bra genom detta snuttande, samt inte ens så bra i pauserna mellan snuttattackerna pga ligger typ och väntar in dem, aktar mig för att vända mig i sängen/hitta skön position osv. Men i alla fall. Vid halv sju i morse lyfte jag över den väldigt vakna pojken till sin far, sade att här skulle minsann sovas minst en timme till, gick in och lade mig igen. Vaknade... två timmar senare! Av att Ivan vaggas in, sovande, på sin pappas mage. Ni bara: jaha vad är det med det då? Jag bara: eh ursäkta det har typ aldrig hänt.

Känner mig således mycket glad, hoppfull och lite, lite mer utvilad än vanligt idag. Sitter och glor på nätet efter olika recept på smoothies och fruktpuréer att mixa själv. Kombinationer och så. Köpt en Sili Squeeze som jag tänkt packa ned i väskan när vi går ut på dagarna. Funderar över basic grejer som:

- Hur gör man med mängd, går det att mixa massor och frysa in? Eller blir det tråkigt, smaklöst, dåligt?
- Hur ska man tänka med laktos till en snart 7 månader gammal bebis? Go, no-go? Annars havregurt? Om vi snackar smoothies här?
- Hur ska man tänka kring frysta bär, de kunde innehålla magsjukebakterier väl? Gäller det alla bär, några bär, även annan fryst frukt (tex mango)?

Ja det är väl det jag funderar på. Nu ska jag dock lyxa till det för både mig själv och min sambo med en dusch. Hej från småbarnsvardagen alltså.

27 augusti 2014

Snart visning

Idag var vi på det allra sista tillfället av föräldragruppen och det slog mig: vad fort det har gått! När vi sågs första gången var våra bebisar knappt två månader och jag minns tydligt hur vi skulle göra vår första "runda" då var och en ska berätta vad som pågår just nu. Första gången pratade ALLA om amning och kvällmissnöjdhet.

Frågor vi ställde: Hur ofta ammade de andras barn? Tog någon flaskan ännu? Var det någon som bara körde ersättning? Hur gick det? Vilken sort skulle man prova i så fall? Hur somnade de andras barn om kvällarna? Hade någon börjat se skymten av rutiner ännu? Skrek de andras barn om kvällarna? Hade de kanske ont i magen? Körde de andra också med Semper och Minifom-droppar?

Ja jäklar. Det är fyra månader sedan nu. Sedan dess har vi, helt synkat, fokuserat på relationer och jämställdhet och utan att vi ens reflekterat över det, tror jag, har vi väl allihopa haft ungefär samma tematik i våra ungars ålder. Idag var således ämnet: sömn. Och mat.

Frågor vi ställde: Får de andra i gruppen sova om nätterna? Vaknar deras bebisar också mellan fyra och fem för att sedan förbi vakna? Har de andras bebisar lätt att somna om kvällarna? Ammar någon till sömns fortfarande? Ammar någon ALLS fortfarande? Hur gör de andra med sömn dagtid, låter dagarna komma och gå och det blir som det blir eller försöker man introducera fasta rutiner och tider? Hur går det med matintroduktionen? Äter de puréer eller fortfarande bara amning/ersättning? Hur mycket ska man ge? Är fläckarna på hakan efter köttfärssåsen allergi eller överkänslighet? Kan man bara köra på om ungen gillar maten?

Ja jäklar. Igen. Nu har vi skiljts åt för sista gången och även om jag minsann noterat att två personer verkar ha blivit vänner privat, utanför gruppen, så tror jag att vi förmodligen inte kommer ses så mycket mer igen. Vi var ganska olika, vi vuxna, även om våra barn betedde sig mer eller mindre lika. Och jag har så himla många vänner med barn som är hemma just nu. Och nästa vecka börjar jag jobba 20%, herregud. Tiden, den springer. 

På nätterna däremot springer inte tiden. My GOD vad lång en natt kan kännas nu när större delen av den spenderas vaken. Och himla trist faktiskt, att jag och Aksel går och lägger oss i olika rum om kvällarna, för att vara sömnekonomiska den här sista tiden innan flytten. Vi brukar bytas av med Ivan kring fem, sex, så sover jag lite ikapp sista två timmarna innan dagen börjar.

På söndag visar vi lägenheten. Om inget går OERHÖRT snett då, så säljer vi väl lagom till nästa veckas mitt. Längtar ihjäl mig. Inte till att den ska vara såld men tills allt det här pressiga hetsiga med att städa och tömma en lägenhet är över.

När hösten blir vanlig igen, och flytten är genomförd, tänkte jag eventuellt börja träna. EVENTUELLT sade jag. Synd att jag avskyr gym och pass rent generellt. Och inte har råd att rida längre. Prioriterar att spara föräldradagar så Ivan kan börja dagis när han är 1,5 år, och har därmed inte 8000 eller 16.000 skräpande över varje termin. Det är ej en billig sport, nej.

Nu ska jag väcka Ivan som sover sin lilla minilur, den han får ta en halvtimme framåt kvällningen innan middagen. Annars, har vi märkt, blir han omöjlig att hålla på gott humör och kvällarna blir vansinnigt kämpiga. Mellan 25 och 35 minuters sömn på sen eftermiddag, däremot: glad och förnöjd unge.

Ps. jag köpte en Klippanfilt igår. SÅ NÖJD. SÅ MYSIG. Hejdå.

Ps2. Ivan älskar Ellas Kitchen. Hade lovat mig själv att inte börja köpa sådana pga så dyrt, men alltså han älskar. Och det är typ det enda mellanmålet som känns vettigt och görbart när en är på stan, tex, utan burkar och barnstolar och bord och så. Hejdå.

Ps3. Hans smultronmärke på handen börjar försvinna. HEJDÅ. 



24 augusti 2014

Hejdå sommar 2014, hejdå Lillis, hejdå känslosamma helgen

En kort hälsning från en soffa där det sitter en person med gårdagens smink fortfarande i fejset (nedrunnet av diverse tårar) och håret på ända pga tusen kilo hårspray efter bröllopet igår och humör helt urlakat och liksom lite tomt efter den här helgen totala urladdning med först en begravning och sedan bröllopsaktiviteter i dagarna tre. Att gifta bort en bästisperson var alltså lite mer känslosamt än jag först hade tänkt? Och att lämna bort sin unge, tydligen till och med bara över en eftermiddag och kväll? Att hålla tal likaså, ps guuuuud vad jag ogillar det. Dock: gick bra! Den nästan aldrig gråtande bruden började gråta! Kvitto på bra tal väl? Eller oerhört dåligt? Hur som helst.

Ivan hängde med mormor Anki som briljerade och överträffade alla förväntningar i och med att hon fick honom att somna inte bara en utan två gånger. Alltså, min unge SOMNAR INTE UTAN TUTTEN. När jag är med. Eller hans pappa. Så oerhört märkligt / bra / hoppfullt / imponerande / lite pinsamt, att det typ gick jätteenkelt för en erfaren mormor? Så skönt att få sms-rapporterna under gårdagen. Han strålade som en glad sol hela dagen och kvällen och då kunde jag ägna mig åt redlöst supande inför talhållningen. Obs skoja. Typ. Men i alla fall. Efter att det där talet som jag våndats över i cirka ett år var avklarat tog jag för första gången sedan nyårsafton 2012 några bloss på en cigarett. Brukade ju liksom feströka rätt rejält back in the day. Och detta skedde: det var så himla äckligt. Alltså inte lite äckligt utan så äckligt att jag inte ens kunde fortsätta. Ja men så då vet vi det. En väldigt bra upptäckt på många sätt faktiskt. 

Vad mer. Jo men vi åkte hem vid ettiden ändå, jag och Aksel. Rätt tidigt. Längtade typ ihjäl mig efter Ivan och det gick jättedåligt att pumpa på festen för jag fick liksom inte riktigt något privat utrymme. Fick gå in på inte supertrevlig persons kontor (när hen satt där och jobbade) och typ vända ryggen åt hen och ba eeeeeh *slå på pump men bröst blir nervösa och släpper inte ifrån sig ngt alls* så ja, hade så att säga ett fysiskt tryck att lätta på väl hemma. Sov sedan supergott till femklippet då Ivan började sitt vanliga snuttningsrace, till cirka sju, då bytte jag och pappan rum och han tog över Ivans rum och jag tog det där lilla sömnrummet vi har byggt tillfälligt i lägenheten. 

Idag var det den sista bröllopsaktiviteten: brunch på Pampas Marina med närmaste familjen, typ. Åt våfflor och gladdes åt hur himla glada och härliga de är, de nygifta. Så kära. Så perfekta för varandra, ändå. Och nu sticker de till USA en månad. Min Lillis har blivit storis (det var väl ungefär det mitt tal gick ut på förresten, dödade så att säga prefixet "Lill" framför hennes namn med tillägget att om hon ville pausa och vara liten igen var hon alltid välkommen till min soffa, tyyyyyp) och själv fick jag inte tag på en taxi med barnstol för hemresan och gick vilse i Västra Skogen i ösregnet och kände att nu, precis nu, är jag färdig med den här känslostormande helgen. Det har varit så mycket fint, så många tårar, så många upplevelser, så vackert och festligt och peppigt och dekadent och kärleksfullt. 




22 augusti 2014

Lite av varje

Idag gick Ivan på sin första begravning, tillsammans med mig. Alltså sin första i livet, men jag var också där. Var lite orolig att det inte skulle fungera, eller liksom vara en dålig grej i familjens ögon, att komma med honom, men väl där märkte jag att det gick mycket bra. Dels var där flera hundra personer som samlats för att, iklädda ljusa kläder, ta farväl av en alldeles för ung människa som lämnat livet. Dels fanns det några andra bebisar där.

Oj vad det var vackert. Och sorgligt. Och vackert igen. Det gräts så det stänkte på Ivans skalle vid tillfällen. Men han var lugn, soft, verkade känna in stämningen och röjde inte det allra minsta. Jag tänker att det är okej med barn och sorg och så. Att det är en del av livet och att den inte är farlig.

Jaja. Nog om detta. Nu ska jag försöka hämta andan, ställa in mig på ett annat humör, och gå på förfest inför bröllopet imorgon. Ömsom vin ömson vatten.

I förbifarten

Igår smällde det till i skallen på mig, kanske efter senaste två veckornas extrema sömnbrist? Oavsett vad så insåg jag att gränsen var nådd: jag behövde be om hjälp! Med en lägenhet som ser ut som ett bombnedslag pga förestående flytt, och en visning nästa helg, ett bröllop och en begravning den här helgen, en sambo som har jättemycket jobb och mig själv, som är så himla sömnutsvulten och trött och dessutom bara har ett par armar (som allt som oftast är fyllda av Ivan), det gick liksom inte. Hatar att be om hjälp. Tror min sambo är likadan. Hur som helst. Efter ett smärre meltdown på förmiddagen ordnades följande superbra grejer:

* En stor dum ful bokhylla vi försökt skänka bort på Blocket utan framgång, hämtades idag av snäll svärfar som kunde se användningsområde för den i sitt garage. (det var bara att fråga!)

* Skötbordet slumpades bort på Blocket för 200 spänn. Ett tebord jag har men aldrig använder pga sambo HATAR, slumpades bort i en sån där second hand-grupp på Fejan för 100 spänn. 

* Vi fick (evt låna) tio flyttkartonger av Erikas syrra som bor här i Enskede och erbjöd sig så gulligt. Tack! 

* Sängarna, de tre 80-sängarna, flyttades isär och i extrarummet byggdes ett rum vi nu kallar Heliga Sömnborgen. Här sover en av oss vuxna under nattens timmar, till exempel som vi gjorde inatt: min sambo sov i HS och jag sov i dubbelsängen med Ivan till han började stöka mellan 04 och 06. Vid 06 hoppade jag in i HS och Ivan och pappan sov tillsammans fram till 07.30. Själv gick jag upp 08.30. Denna inte så romantiska sömnlösning gör att vi vuxna inte sover tillsammans längre, tillfälligt, men att vi båda får några lugna timmar varje natt. Vilket känns toppen!

* En fd kollega och vän visade sig ha nästa vecka ledig och kan tänka sig att komma och bära lite på Ivan nästa vecka en dag då vi hinner bära och flytta grejer inför visningen.

* En annan fd kollega och vän erbjöd sig att barnvakta Ivan en kväll nästa vecka om jag och min kille antingen vill greja inför flytten, eller bara gå ut och äta och prata med varandra lite ostört några timmar. Så gulligt erbjudande!

* Min bror kommer nästa helg och hjälper oss bära ut möbler inför visningen, som får stå hos en gullig granne.

Ja. Det var väl ungefär det. Idag känns saker så mycket mer hanterbara än tidigare. Nu ska jag snart gå på en begravning, usch, en ung person som försvann alldeles för tidigt. Har tyvärr Ivan med mig och oroar mig lite för att det inte är kosher. Men har ingenstans att göra av honom riktigt. Vi får sitta längst bak och om han röjer smyger jag ut. Sedan är det eftermiddag några timmar, och sedan en förkväll inför bröllopet imorgon. Vi samlas hos Lillis syster och kramas lite och grillar något en stund. Och imorgon är det stora dagen! Lillis blir storis och går och gifter sig! Gah, har inte hunnit skriva ett tal ännu. Men det är ju flera timmar kvar. Eh. Hej.

21 augusti 2014

En lägenhet, någon?

Kan till exempel tipsa om denna! Toppen för dig som inte har barn hehe.

And I would walk 1,7 miles

Igår råkade jag och Lina agera västa Ur och skur-dagiset och promenera genom diverse väderlekar exakt hela dagen. Från strax efter nio på morgonen, till strax före fem på eftermiddagen. Alltså, det blev nästan två mil! Och allt började med att vi bara var sugna på att gå till Hökarängen och titta på Mini Outlet, som jag sålt in till Lina. 

Ivan behövde för övrigt också gå dit eftersom jag insåg att han vuxit ur alla byxor över sommaren och de (i stl 62) förvandlats till små shorts. Därmed kvalificerar de sig till loppisen jag ska delta vid här i Enskede den 6 september.

I alla fall. Köpte två par ekologiska brallor till Ivan i det här Maxomorra-märket, eller vad det heter. Slimegröna och chockrosa. Ett par turkosa har han redan. Allt i storlek 74-80 så hinner han även växa lite till innan hösten är över. Hittade inte bara ett utan TVÅ svingrymma matställen i Hökarängen. Fastnade för ett ställe som sålde colombiansk tvårättersmeny som var underbar med massor av koriander, inklusive kaffe och måltidsdryck för 80 kronor. Älska förort! 

Efter Hökarängen gick vill tillbaka till Enskede, träffade Linus, promenerade med honom och hans dotter Elsa till Bagarmossen, gick lite fel, fikade på Lilla Bagis, Ivan fick sin första Ellas Kitchen och sög i sig den på typ fyra sekunder, herregud. Jag som bestämt att han inte ska få äta sådana. Nu ska jag göra egna smoothies och stoppa i sådana förpackningar man kan fylla på själv och därmed basta. Ja, och sen gick vi hem igen och jag hade ont i ljumskar och fötter pga gick så långt. En bra dag. 









Sömntåget fortsätter (att gå ifrån oss)

Fick en kommentar - om sömn - som jag tänkte passa på att lyfta upp samt resonera lite kring såhär på morgonkvisten när Ivan sover gott (trots att man borrar i taket ovanför hans sovrum, don't get me started om rimligheten i detta med tanke på att jag själv sovit eeeh ca 2-3 timmar totalt pga han vaknar hela tiden, men ännu bättre att lyfta detta inlägg/kommentar i debatten). Det kommer från anonym och lyder såhär:

Nu tänker jag vara lite djävulens advokat här och säga att (OBS OBS OBS detta är ej någon kritik av ditt föräldraskap, bara ett perspektiv utifrån) det faktiskt inte är helt normalt att en sexmånaders sover så dåligt och ligger och snuttar halva nätterna. Egentligen får väl han göra som han vill, men DU måste tänka på dig själv. Javisst, det kommer att gå över etc, men vill du se tillbaka på den här perioden som en himla grå tröttdimma där allt känns oöverstigligt och du knappt orkade glädjas åt grejer pga sömnbrist, eller som en fin period där du kanske sov mindre än vad du ville men som ändå var himla fin? 

Jag pratar enligt egen erfarenhet pga gjorde som du men kom till slut till en punkt där jag bröt ihop och bara ORKADE inte längre. Fanns ingen glädje. Och då pratade jag med en himla fin barnmorska som lugnt och fint sade till mig att jag måste prioritera MIN sömn för annars går allt åt skogen, och det går endast genom att låta bebisen sova i egen säng. Kring 4-6 månader börjar de störas av den vuxne, och vakna av minsta rörelse/ljud. Ivan blir även han en gladare bebis om han får sova ostört. Han kanske vaknar och vill amma, men då kan du sedan lägga tillbaka honom i hans egen säng. Jag tänker så här, om allt du gjort hittills inte riktigt funkar så kanske det kan vara dags att åtminstone testa något annat? Och sömnmetoder behöver definitivt inte innebära skrik, tvärtom. Och det tar mer än tre dagar att få in rutinen ordentligt, 10-14 säger min barnmorska. Här finns lite bra tips också http://www.tresillian.net/tresillian-tips/settling-techniques-newborn-12-months.html

Ja. Då ska vi se. Först och främst tack för kommentaren, anonym, jag tycker den har en trevlig ton och att det märks att du verkligen menar väl. Och jag tror att du dessutom kan vara något på spåret. Massa tankar såklart, kring detta ämne, men här är några av dem lite uppradade i relation till ditt tips.

* Jag har gått och tänkt, och tänker väl i mångt och mycket fortfarande, att det absolut snällaste och bästa för en bebis är att låta hen sova nära sina föräldrar. Det vill säga: nära mig nu när han ammar fortfarande. Och att behöver den amma ofta under en period, ja men då får väl föräldern, det vill säga: jag, ha lite dålig sömn ett tag. Jag har tänkt att det ingår, jag har tänkt att jag vill göra det "bästa" för min unge och att det får lov att kosta för mig. Denna föreställning är ganska svår att utmana, speciellt eftersom det finns så himla många linjer, så mycket forskning, en BVC-tant säger en sak och en barnpsykolog en annan. Som nybliven, ambitiös förstagångsförälder känns det lite som att det blir fel hur det än blir. Självförtroendet kanske inte riktigt hunnit sätta sig ännu, menar jag, och då vill en gärna ha ett facit i stället för att gå på en högst ambivalent magkänsla. Men om vi ska prata magkänsla, så säger min såhär:

* Jag är en person som är extremt lättväckt, sover dåligt redan i grundutförandet, ogillar att sova nära även min vuxna partner och har lite procedurer för att kunna sova alls (tex: en kudde över ena örat, en kudde att krama, en kudde mellan knäna) osv. Det vill säga: jag är inte jättebra på sömn. Däremot tycker jag att jag är ganska bra på att fungera utan sömn, har ju så att säga fått träna genom åren.

* Vad min son är för person runt sömn är tidigt att säga och signalerna är ju otydliga här. Han sover bäst ensam i tyst sovrum på dagtid. Sover sämst kring ljud och när det händer saker omkring. Han tycks allra lugnast när ingen är i närheten, men har det med att det är dagsömn att göra eller skulle det fungera så även nattetid? Det vet vi inte. Har ännu inte provat.

* En del av mig tänker att han, precis som jag, passar bäst att sova ensam i tyst sovrum. Utan störningsmoment.

* En annan del av mig tänker att han tvärtom HAR ett stort behov av mig / tröst / närhet eftersom han vaknar hela tiden nätterna igenom och söker upp mig, lugnas av att snutta lite, somnar om.

* Min magkänsla är således förvirrad. Jag vill göra det bästa för honom men vet inte vad det är.

* Just nu har vi inte ett rum till övers för honom. Vi har en varsin 80-säng i sovrummet, alla tre. I nya lägenheten kommer mer yta att finnas.

* Han äter inte speciellt mycket trots att vi erbjuder mat 3 ggr per dag, ger honom ersättning varje kväll och kämpar på med att fasa ut tutten. Har ännu inte testat välling pga fattar inte riktigt om det är bra eller inte bra, men det är kanske nästa steg. Har mer och mer släppt hunger-tanken och tänker nu att hans många uppvak är mer pga lättstörd än hungrig. Vid nattens alla amningar (inatt kanske... tio) så är det vid två eller tre som han verkligen äter.

* Jag upplever inte Ivan som en speciellt gosig bebis. Svinglad, aspeppad, sjukt rolig, social, kontaktsökande, interagerande javisst. Men kramig och gosig, nej. Det är mer ett "hugger tag i bröstet hårt och skjuter ifrån resten av kroppen med fötterna" som gäller under natten. 

Frågan är då: har jag ett barn som faktiskt skulle sova bättre själv än tillsammans med sina föräldrar och en katt som vankar lite av och an under gryningstimmarna? Ja men kanske? Följdfrågan i så fall: hur känner jag inför det? Svar ambivalens. Jag tycker han är så liten! Att sova i eget rum vid 6 månader känns så himla... ensligt! Och jag får inte titta på honom. Höra hur han andas. Fördelarna skulle eventuellt bli att jag fick sova, vilket börjar bli mer och mer akut. Nackdelarna att han kommer ifrån mig/oss på ett sätt jag inte trodde vi skulle vara med om förrän framåt året.

Jag vet varken ut eller in. Känner dock, som kommentaren också föreslår, att om allt annat fortsätter fungera såhär dåligt så är det ju liksom inte skadligt att TESTA. Att springa till honom och trösta tio gånger per natt kanske är lika jobbigt eller mindre, som att ha honom hos mig snuttandes tio gånger per natt. Sömnmässigt menar jag. Det enda jag vet är att jag aldrig kan stålsätta mig inför någon form av metod som innebär en knäckt bebis som får somna gråtande. Aldrig någonsin.


19 augusti 2014

Ur dimman

Orkar. Inte. Ens. Börja. 

Mantra:

* detta är en kort period i livet, vips så har det gått över och du får sova igen på nätterna 

* det kommer inte alltid vara såhär

* han snuttar nätterna igenom på dig för att tanka närhet och för att han behöver det - ge honom det så får du ngt (vad?) tillbaka sen 

* det är inte farligt att vara trött 






18 augusti 2014

Sov gott

Okej det här är på riktigt världens dummaste grej men så himla typisk mig; eftersom jag inte vet vilken typ av natt Ivan tänker bjuda en på och eftersom det har varit en del jobbiga på sistone, och eftersom jag inte kan hantera ovissheten i detta, så går jag alltså, trots pigg och MYCKET nyfiken på Paradise Hotel, och lägger mig kl 21.40. Kommer jag somna? Nej nej. Tänker jag ändå någonstans att det är smart att gå och lägga sig tidigt på grund av ovan nämnda anledningar? Ja. Har jag EN ENDA KVÄLL sedan Ivan föddes lyckats somna före tolv, pigg som trött? Nej. Tror inte det. Ändå ba, hejdå, lägger mig nu. Pga kan ej chilla vaken längre tydligen. 

Det går verkligen inte ihop. 

"God natt" 

Back in buzinezz

Är så tacksam över att bo i ett land som ändå har så pass generösa och människovänliga regler och lagar kring föräldraledighet. Till exempel detta, som jag inte visste förrän själv blev på smällen: fram till barnet är 18 månader får föräldern (tex: jag i det här fallet) välja om den vill jobba 0%, 20%, 40%, 60% osv. Dvs innan barnet fyllt 1,5 år går det bra att säga "hej jag kommer att jobba en dag i veckan i höst och från och med november kommer jag att jobba halvtid i ett år", om man till exempel heter Carolina och har ett halvårigt barn. Fatta att man får bestämma så mycket själv? Så himla fint. Efter att barnet fyllt 18 månader kan arbetsplatsen säga "du måste minst jobba 75%" men innan dess är det liksom ens eget val, så länge en tar föräldrapenning de andra dagarna i veckan?

Hur som helst. Var på möte med mitt jobb idag och jag ska alltså börja jobba en dag i veckan från och med första september, och sedan halvtid från och med första november och ett bra tag framöver. Det blir bra. Jag tror alla är redo nu, till och med Ivan. Satt jag precis och berättade just detta, att vi var redo osv, för mina kollegor samtidigt som Ivan vägrade ta flaskan flera timmar därhemma? Jo men visst. Asså SERIÖST, han gör det varje kväll med mig. Och nu två dagar i rad bara kniper han bestämt ihop munnen med pappan och flaskan. Oh well. Lille vän. Vi ska nog bli tre om huruvida du får i dig mat när jag är borta. 

Jaja. En dag i veckan känns som en bra och mild början. Plus att jag får flexibilitet kring att jobba hemifrån om det krävs då och då. Hur min hjärna däremot ska ställa om till vuxna samtal och texter som INTE är bristfälliga bloggposter, ja det får vi väl se. Kände mig helt vimmelkantig efter 50 minuters möte med min chef. Men men. Det är ju, låt mig tänka, nästan två veckor till den 1 september.

17 augusti 2014

Night talk

Dagen började dåligt pga nackspärr och ett sådant humör enbart en natt totalt utan sömn och lite olika smärtor kan orsaka. Trodde jag skulle på loppis men det blev inte så. Trodde jag skulle träffa en vän men det blev inte så heller. Däremot ändrades riktningen på dagen då jag träffade en annan vän, Anna, och liksom fick perspektiv och kaffe och glass och ja, det var bra. Sedan gick jag hem och hängde med min kille. Vi åt middag, som man gör, och gick ut och kvällspromenerade, som vi gör nästan varje kväll efter middagen. Så bra sätt att 1. Komma ned i varv för Ivan som sitter helt salig i selen och filosoferar samt 2. Få utrymme att prata i lugn och ro, vi vuxna. I alla fall. Vi gick till vårt nya hus. Tittade lite på "gården". Gungade i en gunga. Spanade upp mot balkongen. Fantiserade lite om grannarna. Spanade in i "miljöstugan". Gick sen hem. Nu sova. Försöka iaf. God natt. 

16 augusti 2014

Det är mycket med kroppen

Och då menar jag inte min kropp som iofs mår sådär nu pga Ivans senaste vecka har inneburit SÅ mycket gnagande på undertecknads bröst att det ena fått BLÅSOR hallå!!! Hur ont??? Och så nackspärr tackar som frågar pga legat snett pga ungen har bara sovit om han fått äta / snutta samtidigt. Men men. Det motoriska rubriken syftar på är alltså Ivans motorik. Helt plötsligt satt han såhär i mitt knä och undersökte något. 


Och i sängen kämpas det hejvilt att ta sig framåt såhär. Går dock inte bra pga olydiga bakben. 


I övrigt då. Jo men rätt bra! Igår var jag på stan för att jag hade ett presentkort på Åhléns på hela 750 kronor. Tänkte det kanske fanns något härligt plagg som bara väntade på att bli upplockat från sin hylla av mig. Men nej såklart inte. Kan aldrig shoppa när medel finns. När pank = ALLT VILL JAG HA. Nu ba, nä tack. 

Idag ska jag till sköndal till min gamla klassis Lisa. Och då menar jag högstadieklassis. Träffa Malin och Linda, från samma högstadieklass (också kända från Sommarutflykten Till Sala 2014). 

Något har hänt på sistone för jag umgås skitmycket med riktigt gamla vänner, från högstadiet och gymnasiet och till och med låg- och mellanstadiet ibland. Hej Linus Linda Malin Lisa Cissi Sara mfl. Detta är väldigt mysigt, tryggt, välbekant och liksom varmt. Vi känner inte varandra längre på det där dag-till-dag-sättet, men vi liksom VET VARANDRAS VÄSEN ursäkta flummigt uttryck. Jag vet vad de skrattar åt. Jag vet hur de tänker. De vet det om mig. Det finns inte så mkt att bevisa eller leva upp till. Men vi liksom gillar varann, sen gammalt. 

Det kanske har gått sisådär tio år eller oj, tjugo, men det är som petitesser i sammanhanget.

Nog om det. Vi har bestämt att använda både städ- och flyttfirma vid flytten och dessutom unna oss städfirma inför visningen. Kan inte ens BÖRJA beskriva hur skönt detta beslut känns. Är halvt om halvt en sömndrucken vålnad dessa dagar. Att packa bohag = mer än nog. Att bära bohag, samla vänner, be om hjälp = pallar ej. 

Nu: passa på att vila, Ivan förmiddagssover. CARPE vilan. 

15 augusti 2014

Spex vid kamera

I stället för att tråka ut samtliga inklusive mig själv med berättelsen om hur jag försöker vänja Ivan vid att somna utan bröst i munnen (resultat: 100% jättenegativt, ger upp vid storgråt efter att en liten stund i mörkret med knarrande bebis med halvslutna ögon tänkt ja, det funkar, hurraaaaa) kör vi en klassiker: liten unge i photo booth. Hehe. 








14 augusti 2014

Men sluta klia dig på ditt himla myggbett nån gång

Hängde lite med en underbar människa idag, Linus heter han, och Emelie (som också är underbar men det är lite vanligare att vi ses men skitsamma moving on) och jag berättade väl lite skamset om hur jag senaste nätterna EVENTUELLT har fräst i inte så trevlig ton att det vore bra om aksel kunde VÄNDA SIG LITE TYSTARE I SÄNGEN pga Ivan är så lättväckt och sömnstrulig nu att jag vet inte vad (och när han väl vaknar börjar ett smärre arbetspass för undertecknad). Linus, förälder till Elsa 13 månader, bara: jaha den, den har jag också fått, att jag vänder mig högt pch andas högt och kliar mig högt osv. 

Man ba ehe sorry, ocharmig stil verkligen. Dock, Linus sa även detta: det är först på senare tid (läs: som föräldraledig själv) en inser exakt vad det är värt att ungen INTE vaknar. 

Nog om det. Dagen idag har innefattat en ganska härlig fika med Linus och Emelie. En tur till Ica. En tur till vår mäklare. End of story. Jag tänker ganska mycket på hur härligt det ska bli att gå på bio snart. Alltså, har ingen plan, är bara allmänt sugen. Tex på den här... Turist? 

Familjeliv säger att detta är normalt

Nämen HEJ. Pissveckan fortsätter, sömnmässigt. Inatt och igår har Ivan förvisso sovit, men detta har skett på bekostnad av att jag själv legat sned som en jävla ostbåge med ena tutten i hans mun precis. hela. tiden. För så fort jag lirkat mig ur har han börjat kasta sig runt i sängen, gny och gnälla, och det enda som fått tyst på honom / fått honom lugn igen, har varit att stoppa tillbaka den arma lilla tomma skavda smärtande tutten i munnen på honom igen. Mardrömsuppvaknanden mellan 23 och 01 inatt: cirka fem. Som ej gick att trösta bort liggande utan upp i famnen och, javisst, amma, var det som krävdes. Haha, alltså jag blir så SJUKT chockerad och typ arg när det är såhär? Bara beklagar mig hit och dit och exakt ALLA jag känner som har jämnåriga eller större barn ba: ja? Vadå? Det ÄR ju sådär? Du verkar ha haft jättelyxiga nätter hittills? Välkommen till verkligheten!

*sliter i de få av mina återstående hårstrån som fortfarande sitter på huvudet*

Närå. Det är okej. Pappan går upp vid sju och jag somnar som en klubbad säl i 1,5 timme. Hör dem leka och skratta i rummet utanför och ba snark. Sedan vaknar jag, häller i mig tre koppar kaffe, Ivan somnar för förmiddagen och allt känns relativt okej igen. Men fråga inte hur jag mår klockan sisådär fem, sex, på morgnarna. Gör inte det misstaget.

13 augusti 2014

Nya läggan

Fantiserar en del om hur det ska bli. I min fantasi är lägenheten 181 kvadratmeter, i stället för 81. I verkligheten ser den ut såhär. I alla fall på planritning.


I punktform

Noteringar från idag.

- Ivan fyllde 6 månader och gjorde det med buller och brak tillsammans med mig, först hos vår gulliga psykolog och därefter på Formex-mässan med Mari och Oskar. 

- på Formex fick man alltså inte köpa något? En enda stor himla frest-fest med andra ord. Tumme ned. 

- hittade bra butik idag. Typ... Mini Market? Mini outlet? Aja, minns inte, men den låg i hökarängen och jag trodde först det var affär som sålde skit-kläder för barn men hade lite tid att slå ihjäl och gick in och insåg att det var jättebra märken och jättebra priser. Kom ut med fyra plagg i maxomara eller vad de heter, ekologiska och svinsköna. Köpte även två tröjor med djurtryck. Märke... Pippi? Här tex, den med utter? Iller? Notera även vilket gigantiskt barn jag har, ty kidsen på bilden är lika gamla sånär som på tre dygn. 


- frågade psykologen om hon + hennes gelikar "tror på" den här holländska forskningen som är så populär nu, alltså den om utvecklingssprång som ligger till grund för appen the wonder weeks samt boken växa och upptäcka världen. Frågade alltså om de, dvs psykologer (lite konstigt att be henne tala för en hel yrkesgrupp men aja nu blev det så), håller med eller om det är lite som att läsa och tro på horoskop. Hon sade att jo, olika språng i utvecklingen hos barn finns det ju absolut och att barnen då reagerar på liknande sätt typ sover sämre osv, stämmer ofta, men att det skulle ske på exakta veckor och dagar menade hon med kommentaren "livet är inte så enkelt" var en grov förenkling pga barn är individer och utvecklas i olika takt, även deras hjärnor. Spännande ändå.

- kom hem efter Formex med övertrött unge pga han sover ej jättebra i selen så det blev sen eftermiddagslur och därefter middag på alltid lika tomma Tolv sthlm och mitt absoluta favvosalladsställe just nu: freshii (vsg för tips, finns på fler ställen). 

- försöker skänka bort en bokhylla på blocket och det GÅR INTE? Vara galningar svarar. Ingen vill ha. Vafan. 

- klockan 21.47 ger jag upp, går och lägger mig. Godnatt. 

12 augusti 2014

Nya tider

I morse vaknade Ivan 08.15 precis som jag älskar när han gör. 04-morgonen härom dagen var ett minne blott. Något som också var ett minne blott var vår katts goda humör, som försvann någon gång under nattens timmar i och med att hon pga för ljudlig vid fel tillfälle blev utstängd i vardagsrummet. Från klockan elva till strax efter åtta. Hon var så LEDSEN alltså. Låg under sängen och surade resten av dagen. Gick inte att fjäska på bättre humör. Fick sån ångest. Inatt sover hon här igen, på mina fötter, kosta vad det kosta vill. Vsg på bild på ledsen katta: 


Nåväl. På tal om bilder så har bilderna på lägenheten kommit. En förhandsannons ligger uppe på mäklarfirmans hemsida. Det handlar om veckor, sedan är min fina lägenhet såld. Åh bu. Den är så fin. Jag har haft 2,5 bra år här. Hoppas den gör någon annan riktigt glad snart. 

Ivan är på fortsatt ojämnt humör. Ilsken och gnager oerhört mycket. Kanske är det en tand på gång. Kanske inte. 

Nu: sova. God natt. 

Ps. Jag är så tacksam för vädret. Ds. 

11 augusti 2014

Klipp ur bok

Som jag nämnde köpte jag en bok som heter Lyhört föräldraskap av en psykolog och doktor som heter Malin Bergström. Gillar den mycket. Vsg för en jäkla massa bilder jag av en eller annan anledning skickat till exempelvis min kille eller någon kompis. Diskutera i små grupper.